1 augusti 2026
Striktare förpackningsregler höjer ribban för alla inom livsmedel och drycker. Producenterna behöver nu insamlings- och återvinningssystem som fungerar tillförlitligt i stor skala genom att konsekvent återvinna material och skapa tillräckligt med värde för att verksamheten ska kunna fortsätta. När det sker kan värdefulla material fortsätta att användas, och hela återvinningsvärdekedjan får bättre förutsättningar att möta de stigande förväntningarna.
Aseptiska kartonger hjälper till att skydda färskvaror. Men deras roll behöver inte sluta där. När rätt system finns på plats kan materialet i dessa kartonger fortsätta att skapa värde långt efter det att de använts första gången.
För mat- och dryckestillverkare är insamling och återvinning inga frågor av underordnad betydelse. De val som görs idag kommer att avgöra hur väl förpackningarna passar in i en mer cirkulär ekonomi.
Vi ser detta som en utmaning för hela värdekedjan, inte som en lösning som kan åstadkommas i ett enda steg. Det räcker inte att förpackningar utformas med tanke på återvinningsbarhet. Återvinningen måste ske i praktiken. Detta kräver att material samlas in och sorteras i stor skala, att återvinningsföretagen har ett tillförlitligt materialflöde och att de återvunna produkterna hittar köpare som ser ett verkligt värde i dem.
Det innebär att både tillverkare, beslutsfattare, återvinningsföretag, detaljhandlare och förpackningsföretag har en roll att spela.
Som Kinga uttrycker det: ”Insamling och återvinning måste betraktas som en utmaning för värdekedjan, där miljömässiga ambitioner och ekonomiska förutsättningar måste samverka.”
Ett insamlings- och återvinningssystem fungerar bara bra om varje del bidrar till att stärka nästa.
Det börjar med design. Förpackningar måste först och främst fylla sin primära funktion väl, men den måste också ge materialet bästa möjliga förutsättningar att fortsätta användas efter att produkten har konsumerats. En mat- och dryckeskartong består i genomsnitt av cirka 70 procent kartong, 25 procent plast och 5 procent aluminium. Dessa lager samverkar för att skydda färskvaror, och varje lager kan återvinnas och återanvändas när en lämplig återvinningsinfrastruktur finns på plats.
Men bara design räcker inte. Materialen måste samlas in och sorteras, återvinningsföretagen måste ha kapacitet att bearbeta dem och det måste finnas en efterfrågan på de återvunna materialen.
Vi brukar beskriva dessa förhållanden som ”push”- och ”pull”-mekanismer. ”Push”-mekanismer bidrar till att insamling och sortering kan genomföras genom infrastruktur och stödjande politik. Efterfrågan på återvunnet material som kommer ut ur det systemet skapas genom ”pull”-mekanismerna, vilket innebär att de har ett verkligt marknadsvärde.
Båda måste finnas på plats, och framstegen beror på att de utvecklas i takt med varandra. När den ena utvecklas snabbare än den andra kan materialet ha svårt att transporteras effektivt genom systemet.
Politik kan låta abstrakt, men den bidrar till att skapa den ”push” som krävs genom att forma de förutsättningar som insamlings- och återvinningssystemen är beroende av. Effektiva politiska ramverk kan bidra till att förbättra insamlings- och sorteringsresultaten, vilket gör att fler material blir tillgängliga för återvinning.
I Europa väcker förordningen om förpackningar och förpackningsavfall, även kallad PPWR, höga förväntningar när det gäller förpackningsåtervinning och återvinningsresultat. Utökat producentansvar, utökat producentansvar (EPR), är ett av de viktigaste verktygen som används för att finansiera insamlings- och sorteringssystem. Enkelt uttryckt innebär utökat producentansvar (EPR) att företaget som släpper ut förpackningar på marknaden hjälper till att finansiera det som händer efter användning, inklusive insamling, sortering och, vid behov, återvinning.
För producenterna bidrar lagstiftningen till att fastställa hur infrastrukturen för insamling och återvinning ska byggas ut och finansieras. Effektiva ramverk för utökat producentansvar (EPR) kan spela en viktig roll för att stödja insamling och sortering av mat- och dryckeskartonger, även om deras mognad fortfarande varierar avsevärt mellan marknaderna.
Vi har förberett oss för PPWR, och det arbetet fortsätter. Vår förpackningsportfölj är avsedd och utformad för återvinning, med hela produktens livscykel i åtanke, och vi fortsätter att utvärdera det i takt med att lagstiftningen utvecklas i Europa och övriga världen.
För att citera Kinga: ”Vi är övertygade om att återvinningsgraden för mat- och dryckeskartonger kommer att uppfylla de lagstadgade kraven på alla marknader, inklusive PPWR i Europa, och att vår insamlings- och återvinningsstrategi samt våra pågående insatser kommer att spela en viktig roll för att driva utvecklingen framåt.”
Insamling är bara en del av helheten. Återvunna material behöver värdefulla slutmarknader som bidrar till att skapa ”efterfrågan”. Det gäller särskilt för fiber. De långa, starka fibrerna i mat- och dryckeskartonger gör dem värdefulla för tillverkning av mjukpappers- och hygienprodukter, där både mjukhet och hållfasthet är viktiga egenskaper. Lucart är ett exempel på hur dessa fibrer kan förvandlas till vardagsprodukter som servetter, köksrullar och toalettpapper.
PolyAl, det fiberfria materialet i kartonger, spelar också en viktig roll. Det kan omvandlas till hållbara produkter såsom lastpallar och lådor, vilket ger materialet en praktisk användning inom logistik och transport. Ett exempel är IPL Schoellers återanvändbara transportlåda, där polyAl från mat- och dryckeskartonger ingår i materialblandningen. Newpal och Axjo bedriver liknande verksamhet och tillverkar lastpallar och kabeltrummor av polyAl.
Dessa tillämpningar skapar efterfrågan på återvunnet material och bidrar till att göra insamling och återvinning mer lönsamt.
Som Kinga förklarar: ”När det gäller insamling och sortering bidrar politiska ramverk och system för utökat producentansvar till att skapa de ekonomiska förutsättningar som krävs för att återvinna material i stor skala. När det gäller återvinning styrs ekonomin av efterfrågan och marknadsvärdet för återvunnet material.”
Det som behövs nu är en mer genomgripande förändring: en förändring som kan öppna upp för en återvinningsvärdekedja som fungerar, kan skalas upp och ger varaktiga ekonomiska effekter.
I praktiken innebär detta att man måste gå bortom enstaka framgångar och bygga upp system som kan fortsätta att fungera även när volymerna ökar, nya samarbetspartner ansluter sig och marknadsförhållandena samt lagkraven förändras.
På vissa platser är insamlings- och sorteringssystemen mer välutvecklade. I andra fall är slutmarknaderna för återvunnet material starkare. En och samma modell fungerar inte överallt. Systemet måste anpassas till varje marknads regler och infrastruktur utan att tappa fart. Därför måste insamling, sortering, återvinningskapacitet och avsättningsmarknaderna utvecklas i takt med varandra. För att återvinningen ska ge bestående ekonomiska effekter måste det värde som den skapar märkas i hela kedjan: hos tillverkare, varumärkesägare, kommuner, regeringar, återvinningsföretag, förädlingsföretag, konsumenter och, i ett bredare perspektiv, hos samhället i stort genom skapande av arbetstillfällen, ekonomisk tillväxt och bredare samhällsnytta.
Vi fortsätter att investera i hela den kedjan. Under 2025 investerade vi 42 miljoner euro för att stödja insamling, sortering och återvinning globalt, samtidigt som vi samarbetade med återvinningsföretag och andra partner inom olika återvinningsflöden för kartong.
Som Kinga uttrycker det: ”Ingen enskild teknik, inget enskilt företag och ingen enskild politik kan på egen hand få insamling och återvinning att fungera.” ”Framsteg förutsätter värdekedjor där insamling, sortering, återvinning och slutmarknaderna samverkar, så att materialen kan förbli i omlopp och fortsätta att skapa värde.”